Hur som helst.
Efter att ha bett till csn-gudarna i fan tre veckor är jag äntligen frälst. Detta ska firas med en liten weekend-trip till Mazatlan (alltså playan). Jag, mitt handelsbankenkort och 15 andra bytisar. Ingen José, Carlos eller Rodrigo.
My, däremot, ska integreras som aldrig förr. Hon ska iväg på nån slags date-liknande helgaktivitet på en ranch, med en mexikansk karl och tre andra mexpar. Ingen love in the air från hennes sida, men man måste ju passa på antar jag. Behöver jag påpeka att han älskar svenskar?
Hallå. Vi har ju hoppat Bungy Jump också! Sjukt sjukt kul! Eller ångest ångest ångest ångest dödsångest, sen sjukt kul!
My, en sekund efter att hon har ångrat sig, men blivit knuffad.
Jag, på väg mot en hyfsat säker död.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar